Du gör skillnad

Jag skriver till dig som är inblandad i Sprid. projektet. Du som har varit med och gått Driv. utbildningen. Du som har varit med som Inspiratör. Du som har skapat en lokal aktivitet mot rasism. Du som jobbar på PeaceWorks kansli med projektet. Du som läser den här bloggen för att du är intresserad av hur projektet har gått. Du som är medlem i en av organisationerna och grupperna som har gått med i projektet Sprid. som är Sveriges största samarbetsprojekt mot rasism. Du som kom förbi en av aktiviteterna. Du som är antirasist.

Jag vill att du ska veta att du är viktig. Du behövs. Du har makten att förändra. Du har redan bevisat att det går att skapa förändring. Du har redan berört många. Din blogginlägg har inspirerat. Ditt snack om projektet när du satt och fikade med kompisar har väckt tankar. Dina bilder som är uppe på facebook har väckt uppmärksamhet. Dina samtal som du förde med folk som kom förbi när du genomförde din aktivitet mot rasism skapade aha-upplevelser. Dina affischer, din internetkampanj, din kulturkväll, din konsert: de fick folk att tänka till. Du som har lagt förberedelserna och ska genomföra din aktivitet inom kort har visat att det går att göra en insats. Alla ni ska veta att ni har skapat förändring.

Vi är många som har gått med för att visa att rasism är inte ok, att vi alla behövs i vårt samhälle oavsett varifrån vi kommer, vad vi har för namn och hur vi ser ut. När vi pratar om rasismen som finns i Sverige ska vi inte känna oss maktlösa. Vi ska se möjligheterna och inte hindren. Vi har allihopa genom det här projektet visat att vi är många som bryr oss, och att bara en person bryr sig så har den möjligheten att skapa förändringar. Kanske du inte eliminerar rasism i din kommun genom att hålla en aktivitet. Men du lägger grunden, du väcker tankar, du inspirerar fler, du har gjort mycket mer än du anar.

Som utbildare och Inspiratör inom projektet Sprid. har jag ofta känt att det pirrar i magen. Den känslan har jag fått av dig - du som har valt att visa att rasism inte är ok genom att bli aktiv inom projektet. Du som jag träffade när jag höll de grundläggande utbildningarna under våren. Du som jag träffade när jag höll Driv. utbildningen i slutet av sommaren för att skapa projekt i norra Sverige. Du som har bloggat, fotat, drivit, skrivit och engagerat dig.

Nu är det dags att titta tillbaka på året som gått och vara stolta över det vi skapat tillsammans. Vi ska mötas i Stockholm om ett par veckor. Det här är din chans att träffa andra engagerade antirasister och se till att det vi ha lärt oss under projektet tas tillvara på. Har du varit med i projektet Sprid. så ska du känna dig stolt. Och nu har du chansen att skapa något ännu större genom att komma till utvärderingsträffen.

Jag hoppas att jag har chansen att träffa dig där, antirasist, för jag vill få chansen att bli inspirerad ännu mer, jag är så imponerad över det du har gjort att jag vill ha chansen att berätta det för dig personligen.

Ses vi? Det hoppas jag. Anmäl dig här.

// Isabelle, antirasist och en liten droppe i ett stort, häftigt projekt som heter Sprid.

FIKA MOT RASISM

Vi i projektgruppen i Malmö ville samla många olika människor med en sak gemensamt; att vara antirasist. Tanken var att träffas under avslappnade former där man kunde utbyta erfarenheter och tankar. Till slut valde vi att arrangera en picknick med fokus på mötet mellan människor. Vad skulle då passa bättre än en aktivitetsfylld fika?

Vi köpte en massa smarrig fika där alla kunde hitta något som föll dem i smaken, kokade mycket kaffe och dukade upp till kalas. Vi ville att folket som kom kunde samlas kring fler grejer än bara fikat så vi hade med ett flertal aktiviteter. Bl.a. fanns det en förslagslåda där man kunde lägga i tankar, idéer och tips om antirasistiskt arbete, klistermärkstillverkning, banderollmålning och en väldigt populär pinstillverkningsmaskin där positiva budskap kunde skapas under intressanta diskussioner.

Den stora publiciteten i media under dagen hade verkligen hjälpt till att sprida ordet kring eventet och det kom en del folk. Det kändes roligt att de var i olika åldrar och hade olika erfarenhet kring antirasistiskt arbete. Majoriteten av besökarna kom dit själva, motiverade att träffa nytt folk och för att ämnet kändes viktigt.

Känslan av en öppen avslappnad stämning var betydelsefull för oss i projektgruppen, utan pekpinnar kring det antirasistiska arbetet, och med en atmosfär av att alla kunde känna att de hade en upplevelse/erfarenhet att bidra med.

Flera verkade nöjda, pratade om att man saknade liknande träffar och ville gärna diskutera mer framöver, något vi också hoppas på!

En sömnlös natt med tankar om vårt projekt

Jag kan inte sova såhär mitt i natten, så det som händer då är att mina kreativa sida kryper fram och resulterar i reflektioner kring projektet som jag tänkte dela med mig av.

Jag har många gånger ställt mig själv frågorna, Går det verkligen att arbeta antirasistiskt och hur sjutton gör vi i så fall? Hur skapar vi en mer antirasistisk värld? Hur knäcker vi sönder folks rasistiska värderingar? Jag har fortfarande inget bra på dessa frågor. Dock känner jag att det är viktigt att ta ställning mot rasismen, självklart genom mina egna handlingar men också att sprida det till andra människor samt bli inspirerad av andra människor som har samma ställningstaganden. Tillsammans blir vi starkare.
Det var en ovanligt fin höstdag i september när jag och min cykel rullade nedför den långa backen mellan mitt hem och stan. Jag var på väg mot ABF för att delta i drivutbildningen som skulle resultera i en utåtriktad aktivitet mot rasism. Jag var pepp som tusan inför att börja spåna idéer på vad vi kunde göra i Umeå och att träffa andra som ville göra samma sak.

Helgen rusade iväg och helt plötsligt var det söndag och vi var två tjejer som skulle planera en utåtriktad aktivitet i Umeå. Jag minns tydligt hur jag kände mig som ett gnagande marsvin, liten och fylld av energi men tvingad till att gnaga sönder alla mina storslagna idéer i en massa små bitar. Peppen var knappast på topp och jag undrade för mig själv om detta var på väg att rinna ut i sanden innan det ens börjat, gick det verkligen att planera och organisera något bra om vi bara var två?

Vi har säkert haft närmare 20 olika idéer, från flashmob till fotbollsmatch på torget, men av olika anledningar har det varit svårt att göra verklighet av många. Den idé vi har nu och arbetar som små myror för att göra till verklighet är att arrangera en antirasistisk kväll 9: e november. Den 9:e november är också kallad kristallnatten, som är en minnesdag för nazismens offer. Det var den dagen som startskottet för andra världskriget gick, hundratals judar arresterades och fördes till koncentrationsläger, det är något vi aldrig någonsin får glömma.

Vi vill därför arrangera en antirasistisk kväll som ska fyllas med föreläsning om rasism, band som spelar och ge möjlighet för antirasister att göra egna kreativa antirasistiska budskap genom att t. ex göra pins, tröjor eller måla en banderoll. Det kan vi göra fast vi bara är två.

Jag tror att det kan bli bra, bara alla pusselbitar faller på plats. Jag vet att det är viktigt att lyfta upp det antirasistiska budskapet på agendan och att bli påmind om att rasismen tar allt större plats i vårt samhälle. Jag är övertygad om vi inte kommer att göra någon större förändring i samhället men jag är helt säker på att folk kommer att känna sig inspirerade att sprida det antirasistiska budskapet vidare efter vår kväll. Vi har alla ett kollektivt ansvar för att skapa det samhälle vi vill ha och att ta ställning för en mänskligare värld.

//Sara

Tankar om rasism

Som ny praktiserande utbildningssamordnare tänkte jag dela med mig av mina tankar kring rasism. Och dom börjar så här. Regeringsformen ger oss tankefrihet. Att tänka fritt är även en deklarerad mänsklig rättighet, och samtidigt är det just våra tankar som vi alla ständigt måste jobba med. Tanken är mäktigare än både pennan och svärdet. Tanken kommer först. Tanken är som en mobil-applikation. Appen behöver uppdateras till tiden när mjukvaran föråldrats, och föråldring sker snabbt så fort vi håller fast vid gamla mönster och sätt att handla. När interaktionen och förståelsen för varandra uteblir, så reproduceras myterna. 

Det har aldrig varit så att en kultur börjar där en annan slutar. Utveckling har alltid skett genom att människor lär sig av varandra. 

Vi bär alla på fördomar. Inom socialpsykologin talas det om det fundamentala attributionsfelet. Det här felet innebär att det finns en inbyggd bugg i mänskligheten, den innebär att vi har en tendens att tänka att allt dåligt eller fel som jag gör beror på situationen. Det beror inte på mig. Men allt alla andra gör som är dåligt eller fel beror på just den personen. Jag blir sur när jag blir provocerad, men är han eller hon blir sur bara för att han eller hon är sån (->fel)… 

Vi har alltså en positiv särbehandling för just oss själva. Vi lägger märke till saker som bekräftar våra fördomar. Och när någon gör något som motsäger våra fördomar, så ändrar vi oss inte, utan vi skapar en ny kategori, vi tänker att ”ja men hon är väl inte som alla andra, just hon måste vara speciell!”

När vi inser detta på riktigt så förstår vi också behovet av att uppdatera våra appar, att tänka om, och framförallt att inse att det kanske är situationen och inte personen, att det är jag och inte du. 

Hela helgen har jag jobbat med gamla människor. Och några av dom har en väldigt gammal mjukvara; dom behöver uppdatera apparna. Men det vet dom själva oftast inte om. Ständigt får jag höra frågan ”så var kommer du ifrån?” Bara för att jag har bruna ögon och brunt hår. Och när jag svarar ”halvnorsk & halvsvensk” så får jag höra ”jaha, men det förklarar det…” eeh jasså? Det är helt enkelt så att deras tids kultur tillät denna tanke, men vår tid kräver mer. 

Antingen kan man krångla till det lite som jag har gjort, eller så kan man säga det som Timbuktu:

"om vi bättre umgås bättre förstås
ju bättre det går desto bättre vi mår
om vi bättre glor och bättre tänker
bättre jag tror vi blir bättre människor" 
– Gott folk

//Leo

Våga vara först - vägra va rasist!

Idag fick kansliet för första gången se de grymma tröjorna som Sprid. i Stockholm tryckt till sitt projekt! Även om de redan synts på stan och festivalen Ung08 så kändes det som en pirrig försmak på filmpremiären och inspirationskvällen i september. Den fyndiga baksidestexten väckte stort jubel. Smaka på den!

För kärlek istället för hat

Sprid. är ett samarbete mot rasism. Ett samarbete som arbetar för ett rättvist och öppet samhälle genom olika lokala projekt runt om i landet. De lokala grupperna visar på olika sätt hur viktigt det är att vi arbetar gemensamt för ett samhälle fritt från rasism och att det är ett arbete alla kan delta i.

I DN måndag 15 augusti skrev Ingrid Hedström en krönika Livsfarligt när hatet normaliseras om en smygfilmad video, Sartres En ledares barndom och dådet i Norge. Den smygfilmade videon visar fransk polis som ser ut att försöka slita burkan av en kvinna. Det är en suddig film och sammanhanget är otydligt men någonting det finns många tecken på är att islamofobin ökar. Om vi låter främligsfientlighet och rasism legitimiseras så kommer det bara öka och öka. Sartres En ledares barndom beskriver en pojkes väg mot en radikal antisemit. En väg som kantats av osäkerhet och vars väg Ingrid Hedtrsöm finner likhet i vägen för Norges terrorist.

Att rädsla och osäkerhet är grogrunder för rasism gör det extra viktigt att vi Sprid.er förståelse och öppenhet. Att samarbeta är det bästa sättet att se nya vägar, vidga vyer och nå bättre resultat. Gårdagens sommarvärd Ubah Musse beskriver utanförskap och sina upplevelser som ensamkommande flyktingbarn. Hon beskriver också samhörighet och gemenskapen hon funnit i sitt nya hem Rinkeby.

Rinkeby, berättar Ubah Musse, beskrivs ofta som ett problem. Men där trivs hon och där har hon funnit en familj. Den splittring hon har sett i Somalia där klaner vänder sig mot varandra kan jämföras med splittring i Sverige. Varför behöver vi dela upp oss? Vi är alla människor.

Ubah Musse beskriver Rinkeby som en möjlighet, en plats av många kulturer, i regnbågens färger. Jag vill avsluta med ett citat från Ubah Musses sommarprogram som beskriver det samhället som jag vill att vi strävar efter.

"Människor som jag i vanliga fall aldrig skulle träffa, träffar jag här."

Vill du lyssna på Ubah Musses sommarprogram? Lyssna här. Vid ca 53 min berättar hon om sitt liv i Rinkeby.

/Sophie Brömster, certifierad inspiratör

11 augusti!

Så har vårt projekt kommit till sitt slutskede.

Det är svårt att förstå att det bara var 1 månad sedan vi satte oss ner i sensus lokaler helt ovetandes om vad vi skulle ge oss in i. Vi klickade redan första dagen, och det kändes som vi känt varandra mycket längre än bara några få timmar.

Även om eftermiddagarna till stor del bestod av skratt på grund av mycket intensivt tänkande under förmiddagarna, hade vi en tydlig plan när vi tackade hejdå till Linnéa och Mohamed på söndagen.

Redan onsdagen samma vecka var första mötet, de som inte kunde vara med på plats fick vara med via telefon. Budget skulle göras, logga skulle designas, material skulle köpas, kläder skulle sys, datum skulle bestämmas, bloggar skulle skapas, samtal skulle ringas och filmer skulle spelas in. Allt detta på bara 1 månad!

Så det var bara att hugga in det vi visste vi kunde och dra i de kontakter vi hade, men som vanligt blir det aldrig som man tänkt sig.

Andra veckan in på projektet, stötte vi på en riskfaktor vi inte hade haft en tanke på. Mitt framför den största parkering i stan, på en gigantisk pelare hängde en affisch som sa ”Bli en hjälte” prydd med en siluett av en superhjälte. What!?

Efter det blev valet, om vi skulle satsa på att alla kan vara en hjälte eller grundidén att man inte behöver vara en superhjälte, väldigt enkelt.

Det blev fler möten, nästan två stycken i vecken, där vi planerade, diskutera vilka av alla fördomar vi skulle välja och hur vi skulle på bästa sätt få fram vårt budskap.

Efter ett näst intill dygns sömnad vart det dags att testa kläderna och ge oss ut för att börja spela in. Den dagen fick vi ett smakprov på hur mycket uppmärksamhet vi förhoppningsvis kommer få på torsdag.

För nu på torsdag är Dagen! På torsdag den 11 augusti kommer vi iklädda våra superhjältedräkter dela ut flyers för vårt projekt.

Gå in och kolla själv!

// Göteborgshjältarna